För att få en bra förståelse och svar på frågan ”hur fungerar en värmekamera” ska vi titta närmare på hur en värmekamera är uppbyggd. Har du inte läst första teoriavsnittet ”Vad är termografi”, gör gärna det innan du läser vidare.
Grundläggande delar i en värmekamera
Principen för en värmekamera bygger på att detektera inkommande elektromagnetisk strålning från ett objekts yta. Elektromagnetisk strålning är det vi kallar värmestrålning eller infraröd strålning. Vi kan inte se infraröd strålning men är den tillräckligt stark kan vi känna den. Ju varmare ett objekt är, desto mer värmestrålning producerar det.
IR-lins (infraröd lins)
Som alla kameror behöver även en värmekamera en lins för att fokuserar det infallande ljuset.
I detta fall handlar det om det infraröda ljus som emitteras från det objekt som hamnar i linsens synfält och därefter når kamerans detektor.
IR-detektor (infraröd detektor)
För en övervägande majoritet av värmekameror består detektordelen av en uppsättning av sensorer i en tvådimensionell matris. Matrisen varierar i storlek men vi pratar här om tusentals sensorer eller om vi använder det vanligare namnet pixel. Varje pixel i detektor-matrisen reagerar på den infraröda strålningen och producerar en elektronisk signal. Varje pixel är alltså en temperaturmätpunkt.
Processor
Som alltid behöver vi en processor som hanterar mätdata, beräkningsalgoritmer och annat ”magiskt” som händer i instrumentet.
Minne
Till en processor hör också ett minne för att lagra mätdata, program och inställningar
Display
Processorn skickar via minnet den insamlade temperaturinformation till displayen. På skärmen visas varje pixel i olika färger beroende på intensiteten av värmestrålningen.
Läs vidare
Teknikavsnitt:
- Hur fungerar en värmekamera (denna sida)
- IR-detektor
- Pixel och Pitch – detektorupplösning
- Termisk känslighet – (NETD)
- ”Field of view” – bildvinkel
- IR-Optik
- Bildhastighet (frame-rate)